Andra nödvändiga spirituella delar för Salat

Utöver Zikr och hjärtats närvaro, ingår i Salats nödvändiga delar:

- Kunskap (Tafaghoh) och kännedom (Tafahom)
- Högaktning (Ta’zim)
- Vördan och fruktan (Heybat och Khauf)
- Hopp (Reja)
- Ödmjukhet (Khoshu)

Tafaghoh (kunskap) och Tafahom (medvetenhet)

Personen som ber till Gud och lovordar Honom måste ha fullständigt kunskap om den inre meningen med bön och erinran om Gud, och i uttalet av bönens ord måste hans avsikt vara att upptäcka deras innebörds subtilitet.

Imam Reza (fred vare med honom) har sagt: "Bön är fullständigt uppmärksamhet, för att all uppmärksamhet är beroende av Honom." Han har även sagt: "Bönen är avsägelse av allt annat än Gud och uppmärksamhet på hans samtycke."

Betydelsen av kunskap är enligt profeten Mohammeds yttrande (fred vare med honom): "Kunskap uppnås inte genom vetenskaplig lärdom utan det är ett ljus som Gud skiner i hjärtat på den Han önskar."

Ta’zim (högaktning)

Högaktning inom Salat är resultatet av kunskap, och det betecknar tjänarens totala närvaro i sin Herres prakt och storhet, och att han skådar den Allsmäktiges storslagenhet och prakt omge hans egen existens.

Den heliga koranen säger: "Därför ska ni tror på Gud och Hans budbärare, och på det ljus vi uppenbarat häri." (64:8)

Heybat och Khauf (vördan och fruktan)

Vördan och fruktan är bekräftelse på bevittning av Guds storhet.

Gud allsmäktig har sagt: "De som sannerligen fruktar Gud bland hans tjänare är de som har kunskap." (Heliga koranen 35:28)

Detta betyder att det är den vise som är underdånig i Guds närvaro. Därför har den ignoranta och vanliga människans hängivenhet brist på kunskap och kännedom, och den har inget spirituellt innehåll eller mening, och de icke troendes bön har inget värde för att hon inte är medveten om Gud allsmäktig trots att hon kan hävda tro på islam.

Det är välkänt att fruktans blekhet sågs i ansiktet på de flesta heliga helgon (fred vare med dem) när de utförde sin rengörning och förberedde sig inför bön. När de frågades om detta tillstånd svarade de: "Vem som helst som är medveten om Han som bönen framläggs för kommer att vara i detta tillstånd av fruktan." Det här är ödmjukhets tillståndets höjdpunkt med fullkomlig kusnkap och kännedom.

Dessa är dem som har har blivit medvetna om Guds storhet och är rädda för att förlora den tilldelade kärleken och friheten.

Reja (hopp)

Hopp är kunskap och säkerhet i Guds prakt och generositet, och Hans förlänade barmhärtighet, nåd och välgörenhet, och tron på Guds gåvor och välsignelse.

Hazrat Ali-ibn Abutaleb (fred vare med honom) har sagt: "Hopp är hjärtats närhet till Skaparens nåd och dess glädje är löftet om att förenas med Honom."

Khoshu (ödmjukhet)

Zolnoun-al-Mesri har sagt: "Sufier blir mer ödmjuka för varje dag, för varje timme är han närmare den Älskade." Den som är medveten och närvarande i sitt hjärta är avskild från utsidan och hans mentala krafter och förnimmelser störs inte av överflödiga handlingar under bönen.

_____________________________
Referenser:
- Sadegh ANGHA, Hazrat Shah Maghsoud, Al-Salat, the reality of Prayer in Islam, M.T.O. Shahmaghsoudi Publication®, Riverside, CA, USA, 1998, pp 5-8.