Bönens beståndsdelar

Inledning

Bönens utförande är i förbindelse med kroppsliga rörelser och hjärtats och tungans erinran, som är obligatoriska och ska ske samtidigt med bönen.  De kallas: Neeyyat (avsikt), Takbeeratol-Ehram (utrop - Allah är störst), Ghiyam (resa sig), Ghara'at (recitation), Rokoo’ (buga), Ghiyam mot'tasel be Rokoo’ (resa sig efter bugning), Sojood (nedfallning), Tashah'hod (bevittna) och Salam (hälsning).

Var och en av de nämnda handlingarna och Guds erinran har utöver sin yttre form en inre och andliga sanning vilket innefattar den enskildes uppstigning till den högsta existens nivån, att nå Allsmäktige Guds himlavalv och närhet till det högt uppsatta Herren.

Om bönens riter saknar inre mening är erinran inget annat än ordets recitation, saknar betydelse; det är lik ett tomt skal eller livlös kropp. 1

Profeten Muhammed (fred och välsignelse vare med honom) sa till Hazrat Ali ibn Abi-Talib: "O' Ali! De fem bönerna är lik en flod för mina efterföljare, som rinner till var och en av era dörrar. Vad anser han som är oren men badar i en flod fem gånger: fortsätter förblir han att vara oren? Jag svär vid Gud att för mina efterföljare är de fem bönerna sådana". 2

_____________________________
Referenser:
1- Molana Shah Maghsoud Sadegh Angha, Al-Salat, the Reality of Prayer in Islam , M.T.O. Shahmaghsoudi Publications®. pp.14-15
2- Ibid. p.37